”Den som vill ha det knäpptyst får bo i skogen”
Högljudda och lekande barn dagtid. Gråtande och skrikande barn nattetid. Att ha en barnfamilj som granne kan vara utmanande. Det vet Simon och Anna av egen erfarenhet. I dag har de själva två barn – och en ny förståelse för livet med småbarn.
Det är full fart i trean med utsikt över Stockholms takåsar. Sexåriga dottern springer och ålar in under soffan, medan ettåriga lillasystern stapplar fram med sin lära-gå-vagn – och ett stort leende. Pappa Simon försöker hänga med, medan mamma Anna fixar kaffe, torkar av bordet och kokar makaroner.
Sedan de själva fick barn har deras perspektiv på livet med barn och grannar förändrats.
– Tidigare störde vi oss på grannarnas barn, men nu har vi en annan förståelse för hur det är att vara småbarnsförälder, säger Simon och lyfter upp den nu gråtande ettåringen i famnen.
Deras förra lägenhet hade balkong mot innergården.
– Där var det så många barn att vi trodde det låg ett dagis på gården, säger Anna och skrattar.
Redan före klockan sex på morgonen började barnen ovanför att väsnas.
– De sprang, hoppade, lekte häst och skrek varje morgon. Jag var jätteirriterad och höll på att bryta ihop, berättar Anna.
Tidigare störde vi oss på grannarnas barn, men nu har vi en annan förståelse.
Simon knackade på några gånger och bad grannarna försöka hålla barnen lite lugnare.
– Men pappan såg helt utmattad ut och hade helt gett upp, säger Simon.
När Anna och Simon väntade första barnet flyttade de till sin nuvarande lägenhet – högst upp utan grannar ovanför. I dag är rollerna är ombytta.
– Grannen under oss blev arg när vår äldsta dotter råkade kasta ner leksaker på hennes balkong, berättar Anna.
Med sina erfarenheter har Anna och Simon fått en bättre förståelse för hur mycket ljud små barn faktiskt kan orsaka i en lägenhet och försöker hålla ljudnivån på en rimlig nivå, särskilt under tider då det kan störa mer.
– Barnen får till exempel inte banka med klossar före klockan sju på morgonen, och när de leker med klossar får de sitta på mattan, inte på parkettgolvet, säger Anna.
De är överens om att barn ska ha friheten att vara sig själva och leva ett naturligt familjeliv i en lägenhet, men att det är viktigt att visa hänsyn till grannarna.
– Människor får tåla att barn hörs. Det går inte att hindra ett barn från att gråta på natten, men föräldrar måste tänka sig för. Vi har sagt till grannarna att de får säga till om de störs, säger Simon.
– Men den som vill ha det knäpptyst får bo i skogen, säger Anna.
– Jag har inga problem med att grannen har fest, bara de förvarnar – eller dagen efter säger ”sorry, det blev lite sent”. Det handlar om respekt. Mycket kan accepteras så länge kommunikationen är bra, säger Anna.
Simon och Anna heter egentligen något annat.
