
Grannar som stör varandra – vilket ansvar har styrelsen?
En medlem anmäler till styrelsen att en granne stör och tycker inte att styrelsen tar problemet på tillräckligt allvar. Men vad är egentligen en störning i lagens mening och vad är styrelsen skyldig att göra åt problemet?
Ien bostadsrättsförening i Mellansverige anmälde en medlem att en nyinflyttad granne, en yngre person, varit störande vid flera tillfällen. Störningarna bestod av festande, hög musik, spring och högljudda röster vid fem tillfällen mellan början av maj och slutet av september. Fyra av tillfällena inträffade på en helg, och vid två av dem slutade störningarna kl. 23.00.
I föreningens trivselregler står att det ska vara lugnt i fastigheten mellan 22.00–07.00 på vardagar och 23.00–08.00 på helger och att medlemmarna vid akuta störningar kan kontakta Securitas Trygghetsjour.
Medlemmen hade före anmälan pratat med grannen vid ett par tillfällen och även med dennes mamma som är delägare i lägenheten. Nu ville bostadsrättshavaren att styrelsen skulle ta kontakt med den störande grannen och se till att denne undertecknade ett slags störningsblankett som föreningen hade tagit fram.
Styrelsen i föreningen tog därefter upp ärendet på ett styrelsemöte och svarade medlemmen att man inte ansåg att störningarna var så pass allvarliga att de krävde styrelsens ingripande. Enligt deras uppfattning låg störningarna ”inom ramen för förväntat leverne”.
Medlemmen tog då ärendet till Bostadsrättsnämnden som fick bedöma saken. Denne begärde att styrelsen skulle agera genom att se till att föreningens störningsblankett, för vart och ett av tillfällena, undertecknades av den störande grannen och att föreningen skickade en varning, en rättelseanmaning till densamme. Medlemmen ville även ha kopior på allt.
Föreningen gavs tillfälle att svara Bostadsrättsnämnden och framhöll att styrelsen tar störningar på största allvar och har en dialog med boende kring problemet. Dock har inte medlemmen tagit någon kontakt med Securitas Trygghetsjour dit de boende kan vända sig. Fastigheten, från 1920-talet, är dessutom väldigt lyhörd. Ytterligare kontakt med omkringboende grannar kommer att tas.
Måste inte styrelsen agera i varje enskilt störningsfall oavsett vilken typ av störning det gäller och hur ofta den sker? Eller får medlemmarna helt enkelt ”stå ut” med störande fester och hög musik lite nu och då? Hur skulle du döma?











