Översvämningar blev startskott för klimatanpassning
Brf Källornas två innergårdar asfalterades någon gång på 1970-talet. I samband med det började dagvattenhanteringen bli ett problem.
– Varje gång det regnade så sprutade det in vatten i källaren. Vi funderade på vad det berodde på, berättar Mattias Lind, ordförande i Brf Källorna.
Efter att föreningen hade kontaktat det kommunala VA-bolaget konstaterades att de gamla dagvattenrören av keramik under jord var sönder. Mattias Lind, som jobbar som klimatstrateg på länsstyrelsen i Skåne, gjorde då upp stora planer.
– Jag tänkte att nu måste vi lösa detta för framtiden, säger han.
Han hade sett hur det på stora nybyggen skapas öppna lösningar där dagvatten hanteras ytledes. Men kompetensen för en liknande lösning på föreningens lilla yta – och dessutom i gammal bebyggelse – verkade inte finnas.
Målet var tvådelat. Dels handlade det om att skapa innergårdar där det inte kommer in regn i
källaren, dels om ”mysfaktorn”, som Mattias Lind uttrycker det.
– Vi ville behålla de två gamla pilträden som är placerade mitt på gårdarna, av rekreativa skäl.
Så småningom fick föreningen kontakt med ett företag som sysslade med landskapsarkitektur. De hade visserligen inte gjort något liknande annat än på nya byggen, men sa: ”Vi gör ett försök.”
– Vi skulle ändå gräva upp asfalten för att ta upp de gamla ledningarna och kom på att vi kunde leda dagvattnet till gårdarnas pilträd och anlägga växtbäddar runt dem, säger Mattias Lind.
Med nedgrävda dagvattenledningar kan det bli knas.
Rotsystemen hos pilträd som inte får tillräcklig tillgång till vatten riskerar att växa okontrollerat och skada fastigheten. Växtbäddarna som skapar en fördröjning i dagvattenhanteringen löste även det problemet.
Stuprören som tidigare ledde ner under jord kapades så att vattnet i stället, via regnvattentunnor, leddes i rännor på gårdarna till växtbäddarna.
– Med nedgrävda dagvattenledningar kan det bli knas. Men när stuprören leder ut vattnet på marken kan det inte hända så mycket.
Föreningen började arbetet 2017. Fyra år senare stod allt klart. Mattias Lind uppskattar den totala kostnaden till en miljon kronor per gård, fördelat på projektering, dagvattenlösningen och dräneringsarbete.
– Vi ville täta och dränera runt fastigheten som en extra åtgärd. Men det hade vi nog inte behövt göra. Grundproblemet hade vi ju löst. Men eftersom vi inte var säkra vågade vi inte chansa.
Var hela föreningen med på detta?
– Tidigare låg översvämningarna som en årlig kostnad i budgeten på 50 000–70 000 kronor. Vi lyckades övertyga alla om att detta är en ekonomiskt hållbar lösning för framtiden. Kanske inte för oss just nu, men det här kommer att funka även om 30–50 år.
Hur har det fungerat?
– Bra. Det krävs lite arbete att underhålla växtbäddarna och hålla rännorna rena. Men det gör vi på våra gårdsdagar. När nu asfalten är borta och vi har fått mer grönska utnyttjar de boende gårdarna på ett helt annat sätt än tidigare.
