Föräldrarna köpte lägenhet till sonen – får inte hyra ut i andra hand
Ett par bosatta i Mellansverige köpte en bostadsrätt i västra Sverige i syfte att deras son skulle bo där. Men efter ett års uthyrning i andra hand sa styrelsen nej till en förlängning. Ett av skälen var att medlemmarna inte har för avsikt att någonsin bo där.

Utgångspunkten när det gäller andrahandsuthyrning av bostadsrätt är enligt bostadsrättslagen att det inte är tillåtet utan tillstånd från styrelsen.
Styrelsen ska dock normalt lämna sitt godkännande då medlemmen har godtagbara skäl. Oftast handlar dessa skäl om att bostadsrättshavaren under en tid inte kan bo i sin lägenhet. Sedan 1 juli 2014 har skälen utökats och behöver inte längre vara beaktansvärda. Till exempel anses det som en giltig anledning att hyra ut till närstående.
Med det som grund köpte ett par i Mellansverige en lägenhet åt sin son i landets västra delar och fick också hyra ut bostadsrätten i ett års tid. Men vid ansökan om förlängning avslogs den av föreningens styrelse. Medlemmarna tog då saken till hyresnämnden som gav bostadsrättsföreningen rätt: bostadsrättshavarna måste ha ett rimligt behov av att behålla bostadsrätten för att det ska finnas skäl att bevilja andrahandsuthyrningen.
– Ett annat skäl som också hade varit giltigt är om de köpt bostaden för att bosätta sig där efter pensioneringen, förutsatt att det sker inom en rimlig tidsrymd. Men så var ju inte fallet här, säger Elin Viklund, styrelserådgivare i juridik på Bostadsrätterna.
I domen framgår också att föreningen föreslagit medlemmarna att överlåta en del av bostadsrätten till sonen vilket hade löst problemet. Det är något som alltid kan göras till make, maka eller sambo men även andra som anges i föreningens stadgar. I många föreningar godkänns ofta just barn. Men av olika skäl ville paret inte överlåta en del av lägenheten till sonen. I stället överklagade medlemmarna till hovrätten men överklagan avslogs även där.
– I förarbetena till de senaste lagändringarna framhålls att hållningen ska vara generös men föreningen måste förstås göra en avvägning i varje enskilt fall. Det egna behovet av bostaden är oftast inte det som styr, men det ska vägas in i bedömningen – och här blev det avgörande, summerar Elin Viklund.

Styrelserådgivare, juridik








