Försämrad levnadsstandard gör väl ingen glad? Eller? Din bostadsrätt frågade Micael Dahlen, professor vid Handelshögskolan, om hur vi reagerar och agerar i en lågkonjuktur – och det finns ett par grupper som mår bättre än på länge just nu.

Handelsprofessorn Micael Dahlen har skrivit flera böcker och minst en av dem handlar om siffror. Men inte i form av tabeller och excelark utan om hur siffrorna får oss att bete oss … konstigt.

Hur brukar vi bete oss i lågkonjunkturer, biter vi ihop och härdar ut?
– Ja, det brukar börja så, ”sitt still i båten, härda ut, det går över”. Om det sedan inte gör det hyggligt snabbt försöker vi hitta nya vägar. Pandemin är ett bra exempel. Först hopp om att det snart skulle vara över till panik de första månaderna, sedan började vi anpassa oss på en massa nya sätt.

Är nöden verkligen uppfinningarnas moder?
– Ja, alternativkostnaden för att testa nya vägar (”varför det, det är ju så bra som det är?”) blir lägre. Det är bekvämt att bara fortsätta i invanda hjulspår, det krävs ofta lite obekvämlighet för att vara kreativ.

Vi är dessvärre alldeles för benägna att alltid jämföra oss med dem som har det bättre.

Har du någon koll på hur olika personlighetstyper hanterar en sådan här förändring? Finns det någon grupp som blommar ut i kriser? Som sådana där skalbaggar som behöver en skogsbrand för att kunna föröka sig.
– Ja, de som befinner sig lite närmare varsin ändpunkt på skalan brukar kunna blomma. Å ena sidan de som tänker mycket och nu får lite mer tid och utrymme att göra det och får utväxling på det, å andra sidan de som alltid vill göra saker snabbt och nu kan göra det när inte lika mycket står i vägen. Däremellan befinner sig alla de som fungerar bäst när allt tuffar på i lagom takt och som i en kris i stället kan bli lite handfallna.

Ekonomiska kriser känns som bra tillfällen att lansera nya affärsmodeller och tjänster eftersom de gamla kraschar. Finns det vetenskapligt stöd för det? 1970-talskrisen var ganska omdanande för samhället, tänker jag.
– Ja, kriser leder ofta både till nya företag och till systemskiften, även om den fulla effekten ofta märks flera år senare. De flesta kan nog räkna till flera förändringar sedan innan den förra krisen 2020. Vad som blir följderna av krisen vi är i nu återstår att se, men spola fram tre år så är jag säker på att vi kan räkna några då också.

Med utgångspunkt i din bok ”Sifferdjur”: finns det anledning att tro att vi blir schystare, medmänniskor emellan, nu när vi blir fattigare eftersom motsatsen tycks gälla?
– Ja, i ekonomiskt tuffa tider brukar folk bli lite mer hjälpsamma och förstående.

Kommer vi att jämföra oss mer med dem som har det sämre för att må bättre eller kommer vi fortsätta att titta på dem som dricker Flaggpunch i Verbier och vara bittra över egna påskresan till Furuvik? 
– Vi är dessvärre alldeles för benägna att alltid jämföra oss med dem som har det bättre. Men i sämre tider brukar normerna verka mot att visa upp och skryta med sina extravaganser, så tillfällena till de där nästan tvångsmässiga jämförelserna blir förhoppningsvis färre.

Läppstiftsindex är ett klassiskt exempel på att skifta konsumtionen från dyr till billigare ”lyxkonsumtion”.

Kan man se pessimism som ett av Riksbankens verktyg för att få ordning på inflationen och därmed misstänka att det knyts arga nävar i fickorna på Brunkebergstorg varje gång det rapporteras om någon ljusning i stil med ”Då vänder räntorna nedåt”? 
– Ja, lite så är det dessvärre. Räntehöjningar är ju tänkta att fungera både direkt som kostnad för konsumtion och indirekt som en signal om att Riksbanken menar allvar och att alla behöver anpassa sig. Men det är en svår balansgång mellan att dämpa konsumtion och att skapa panik. Både oförsiktighet och pessimism är farliga, jag tänker på det som att vi behöver optimistisk försiktighet.

Kommer den här lågkonjunkturen att ge oss sociala reformer à la Ernst Wigforss eller blir det fascism nu igen? Det lutar ju åt stagflation, igen, och Keynes känns inte aktuell att damma av, eller? Högerregeringar brukar väl lösa kriser med utförsäljning av det allmänna och nedskärningar i socialförsäkringarna? Men Merkelismen har också kritiserats. Fingret i luften, Micael, hur blåser det?
– Båda de vägarna har prövats tidigare och var väl på sätt och vis barn av sina tider. Nu är tiden en lite annan, vi är i början av två rätt väsentliga paradigmskiften, dels vad gäller arbete, dels vad gäller ägande. Digitaliseringen och det som kallas den fjärde industriella revolutionen innebär att sättet många arbetar på förändras, det blir mer flexibelt, tidseffektivt och automatiserat. 
Digitaliseringen innebär också att vi kan dela ägande på ett mer flexibelt och effektivt sätt, vare sig det är car-sharing, crowdfunding eller nya former av kooperativ. Det öppnar för andra, mer flexibla, lösningar än att antingen stimulera tillväxt eller göra utförsäljningar.

Det tycks finnas något som kallas Läppstiftsindex som om jag förstått det rätt ger en indikation på vad vi egentligen känner inför ekonomin? När vi är trängda ekonomiskt blir ett läppstift eller en par festliga strumpor från Happy Socks en överkomlig guldkant på tillvaron. Har det alltid varit så och vad konsumerades det i så fall mer av i tidigare lågkonjunkturer? 
– Ja, läppstiftsindex är ett klassiskt exempel på att skifta konsumtionen från dyr till billigare ”lyxkonsumtion”, från att köpa dyra kläder till att köpa läppstift som ett billigare sätt att känna sig fin. Chips och snacks är ett nyare exempel, som ett billigare alternativ att sätta guldkant på tillvaron när folk äter ute mindre. Detsamma gäller nöjesparker som ett billigare semesternöje när reskassan tryter.

I ”Sifferdjur” erbjuder du och Helge Thorbjørnsen vaccin till  läsarna. Vad har du för vaccin att erbjuda oroliga bostadsrättsägare? 
– Räkna. Vad innebär siffrorna egentligen för oss i vårt läge? Det är lätt att stirra sig blind på storlekarna på räntesatser och inflationssiffror. Men det enda som betyder något är hur de omsätts i vår egen situation, beroende på hur våra lån, sparande och konsumtion ser ut. Då märks det ganska snabbt att många olika faktorer spelar in och att vi faktiskt kan påverka, inte alla, men flera genom att planera om lite. Tillsammans kan det göra ganska stor skillnad. Det är viktigt att inte känna sig maktlös. Och så det där med optimistisk försiktighet. Stick inte huvudet i sanden utan öka försiktigheten, det kan kräva flera uppoffringar här och nu, men belöningen kommer när det vänder – för det gör det så småningom.