Hon hade just somnat om i sitt sommartorp när polisen ringde. Beskedet att huset på Ekholmen åter stod i lågor var paradoxalt nog lätt att ta. – Jag tänkte direkt att det hänt min son något. Att det brunnit hade ju brandmännen redan berättat en timme tidigare, säger Gunilla Lindell.

Gunilla Lindell flyttade till Brf L21 Ekholmen 1984 med en femårig son. Ett utmärkt område att växa upp i. Stadsplanering i form av ABC-staden – arbete, bostad och centrum. Ett fungerade miljonprogramsområde med uppvuxna planteringar och gott om lekplatser. Frid och fröjd, skidåkning runt hörnet på vintrarna.

Den här sommaren hade hon bott med katten Chanel, 14, i torpet på Björsäter. Men nu var det sista veckan, dags att packa och flytta tillbaka till stan.

Så blev det inte.

Dramatiken timmarna runt midnatt har satt tydliga spår. Hon minns inte vad hon gjorde efter att polisen informerat henne om att branden spritt sig – bara att hon var tacksam över att samtalet inte gällde någon anhörig.

Minnena från brandnattens besked blandas nu med omtumlande tankar i ett trassel som det kommer att ta tid att nysta upp. Arbetet med det praktiska har blivit det konkreta, det som går att förstå.

Gunilla Lindell blev insläppt i lägenheten dagen efter och kunde ta med sig en del saker. Möblerna tog föreningen hand om och magasinerade.

En lägenhet är trots allt bara något världsligt.

Sedan dess har hon inte fått komma in. I nio månader har hon fått nöja sig med information på möten. I protokoll har hon kunnat ta del av vad som åtgärdats, men hon ställer sig frågande till många saker.

– Golvet går i vågor och har spruckit, står det till exempel. Så var det inte innan branden men det påstår man. Det måste ju ha berott på värmen? Men jag vet ju inte, det kanske inte är så allvarligt när jag väl får se det med egna ögon.

Att inte bli trodd, kanske även mellan raderna bli misstänkliggjord för att försöka lura till sig extra renovering upplever hon som olustigt. Liksom att försäkringen bara erbjuder tapeter och liknande för belopp som inte alls motsvarar det som förstördes i branden.

– Vi fick välja tapeter för max 300 kronor per rulle. Nåväl, det fanns några fina som jag valde.

Men även om branden varit omskakande går hennes tankar snabbt till omsorg för de andra. De med barn som ska till skola och förskola. Grannar som nyligen renoverat.

– Det finns verkligen många som har haft det svårare än jag. Och en lägenhet är trots allt bara något världsligt, säger hon.

På gården utanför hennes lägenhet prunkar åter rabatterna. Och hennes son och barnbarn mår bra.