Vi fyller 100 år och det ska vi självklart fira. Följ med oss på resan från 60 föreningar i början av 1920-talet till nästan 9 000 medlemsföreningar i dag. Vår vision då är densamma än i dag: att vara en oberoende organisation som tar tillvara medlemmarnas intressen.

Det första decenniet

”Det var en afton i början av maj.”

Liksom första kapitlet i Strindbergs Röda rummet skrevs historia den majkvällen 1921 den 12 i månaden. Till Teknologgatan 5 i Vasastan, Stockholm, hade ett hundratal personer bjudits in av C F Törnå, vaktmästaren tillika ordförande i bostadsföreningen Eken nr 1.

– Vi behöver en sammanslutning för att våra föreningars gemensamma intressen ska tillvaratas och bevakas, sa han och betonade bland annat problemen med att få fastighetskrediter.

Efter mötet i maj 1921 utsågs en kommitté som skulle arbeta fram stadgar för föreningen. Den 14 september träffades sextio bostadsrättsföreningar och Stockholms Bostadsföreningars Centralförening upa, SBC, kunde bildas. Den organisation som 90 år senare blev Bostadsrätterna som vi heter i dag.

Efter bildandet påbörjades värvningen av medlemmar bland de cirka 500 bostadsföreningar som då fanns i Stockholm.

Posttjänstemannen Hjalmar Skog utsågs till vår förste ordförande. På agendan för föreningen stod bland annat bostadsfinansiering och skattefrågor. Redan två år senare 1923 vann påverkansarbetet framgång då den betungande dubbelbeskattning avskaffades.

HSB blir samarbetspartner

1923 bildades HSB med ambitionen att bygga nya bostäder med hög standard. Flera av de nya HSB-föreningarna anslöt sig även till oss och därmed startade ett samarbete som skulle vara i nästan fyra decennier framåt.

Tillsammans med HSB bildade vi Stockholms Bostadsföreningars Centralkontor, en egen organisation vars uppgift främst var att förmedla inköp av kol och sälja försäkringar till medlemsföreningarna. Bara något drygt år senare 1927 ombildades vi från en ideell förening till en ekonomisk förening och tog över centralkontorets verksamhet.

Samarbetet med HSB gjorde att många föreningar värvades under de närmaste åren och i den nya ekonomiska föreningens styrelse tog en av HSB:s grundare arkitekten Sven Wallander plats. Där förblev han till 1959.

Första anställningen och nytt kontor

Verksamheten började vid det laget att bli för omfattande att sköta på frivilligbasis och år 1928 anställdes Hjalmar Hedström som SBC:s, sedermera Bostadsrätternas, förste ombudsman. Han öppnade centralföreningens första kontor på Brunkebergstorg. Samma år anställdes också en hissmontör som åkte runt på motorcykel och reparerade hissar. Hjalmar Hedström blev kvar tills han gick i pension 1960.

Bostadssituationen kring förra sekelskiftet

I slutet av 1800-talet tog industrialiseringen fart i Sverige och kring sekelskiftet 1900 blev industrisamhället alltmer framträdande. Inflyttningen till städerna ökade kraftigt. Samtidigt kan noteras att tio år in på 1900-talet var fortfarande cirka 50 procent av befolkningen, då 2,7 miljoner av landets 5,5 miljoner invånare, knutna till jordbruket.

År 1904 klubbade riksdagen igenom en satsning på lån till egna hem på landsbygden, en åtgärd som bland annat skulle motverka emigration. Egnahemssatsningen blev den viktigaste bostadspolitiska åtgärden under 1900- och 1910-talen och involverade flera stora och medelstora kommuner. Samtidigt ansågs på många håll inom stat och kommun att några särskilda insatser inte behövdes för att förbättra bostadssituationen i städerna.

Med den växande inflyttningen till städerna ökade dock fattigdomen, bostadsbristen och trångboddheten. Misär präglade sekelskiftets innerstäder. Samtidigt banade det väg för privata byggnadsinitiativ och bostadsbyggandet blev snabbt den i särklass viktigaste industrigrenen. Dock ökade också det privata spekulationsbyggandet. Det stora problemet var bristen på kapital och svårigheter att få krediter och i vissa fall gick människor samman för att köpa sina hus. Av den anledningen inrättades år 1909 Stadshypotekinstitutionen för bostadslån.

Krigsutbrotten 1914 ledde till ytterligare kreditsvårigheter, brist på byggnadsmaterial och ökade materialkostnader. Bostadsproduktionen sjönk med en tredjedel redan första året. År 1917 infördes därför hyresreglering och statligt stöd till nyproduktion av bostäder. I början av 1920-talet nåddes Sverige av kooperativa idéströmningar från Europa och bostadslösa skaffade tak över huvudet genom att tillsammans bygga eller köpa en fastighet i en ekonomisk förening. Vid sekelskiftet fanns det ungefär hundra bostadsföreningar i landet.

I början på 1920-talet hade antalet vuxit med ytterligare några hundra föreningar. Men ett stort antal av dessa föreningar hade bildats av fastighetsägare mer i spekulationssyfte än för att avhjälpa bostadsbristen och många hus blev aldrig färdigbyggda.

År 1921 avskaffades de statliga bostadssubventioner som införts några år tidigare.

Det var mot bakgrund av denna situation som Bostadsrätterna (tidigare SBC) bildades.

Källa: Tidigare årsredovisningar, SBC 70 år och Allmännyttan – välfärdsbygge 1850-2000 av Klas Ramberg.