Lag och avtal avgör vilken yta som faktiskt tillhör bostadsrätten
Medlemmarna i en bostadsrättsförening i Mellansverige fortsatte att bygga om och inreda råvinden ovanför sitt radhus trots att den inte var deras. Tvisten avgjordes i tingsrätten till föreningens fördel och nyligen fastslogs domen även i hovrätten.
Bostadsrättshavarna i den mellansvenska radhusföreningen ansökte hos styrelsen om att få inreda råvinden på sitt radhus. Styrelsen avslog ansökan eftersom vinden inte ingick i bostadsrätten enligt det avtal som skrevs då föreningen bildades. Makarna påbörjade ändå bygget varpå styrelsen skickade en varningsskrivelse, en så kallad rättelseanmaning. Då pausade medlemmarna bygget tillfälligt, men slutförde sedan arbetet. Därefter stämde makarna föreningen på grund av att bygget fördyrades av förseningen. Föreningen valde då i sin tur att stämma bostadsrättshavarna, vilket kallas genstämning.
– Det kan tyckas naturligt att ett utrymme som bara en medlem har tillgång till även ingår i den medlemmens bostadsrätt. Men så är det inte – oavsett om den yta man tvistar om ligger precis intill bostadsrätten eller, som i det här fallet, är en råvind, kommenterar Tove Lindau, jurist och styrelserådgivare på Bostadsrätterna.
I tingsrätten hävdade medlemmarna att vinden ändå tillhörde bostadsrätten och hänvisade till Svensk Standards mätregler för småhus. Tingsrätten konstaterade dock att dessa mätregler inte har något att göra med om ett utrymme tillhör en bostadsrätt eller inte. Eftersom vinden enligt upplåtelseavtalet, det avtal som skrevs när föreningen bildades, inte ingick i bostadsrätten hade makarna inte rätt att bygga om den. Därmed faller också deras skadeståndsanspråk på bostadsrättsföreningen.
– Jag är inte förvånad över utgången i målet. Domstolens resonemang ligger i linje med rådande rättsuppfattning. Upplåtelseavtalet fyller en central funktion vid tillämpningen av bostadsrättslagen och sätter ramen för vilken yta som faktiskt tillhör bostadsrätten. Här ingick inte råvinden i bostadsrätten utan tillhörde i stället föreningen, menar Tove Lindau.
Medlemmarna dömdes att återställa vinden och att betala föreningens rättegångskostnader både i tingsrätten och i hovrätten, drygt 400 000 kronor. Makarna överklagade även till Högsta domstolen men domstolen har meddelat att de inte kommer att pröva frågan.
Jurist och styrelserådgivare
