Nya avfallskrav pressar föreningar

Reglerna kan innebära stora förändringar. Nya kärl ska få plats, soprum byggas om eller helt nya lösningar tas fram. Vilket kan vara svårt, inte minst i täta stadsmiljöer. På Chapmansgatan på Kungsholmen i Stockholm märks problemet tydligt. För Bostadsrättsföreningen Pontonjären 6 finns inget utrymme att använda eller bygga om.

– Vi började titta på det här sommaren 2025 och insåg direkt att det inte kommer att gå, säger Mimmi Scharf, ordförande i föreningen. 

Fastigheten har 26 lägenheter och saknar utrymme för nya kärl inomhus. Gårdarna ägs av kommunen och det är i princip omöjligt att bygga där. Kvar finns en liten gräsplätt framför huset.

Vi började titta på det här sommaren 2025 och insåg direkt att det inte kommer att gå.

– Ska vi ställa kärl där så handlar det om sex till åtta meter i bredd. Då hamnar de rakt framför fönstren till en av lägenheterna, säger hon.

Ett alternativ som har diskuterats är att gräva ett utrymme i marken, till en kostnad på omkring en halv miljon kronor. Något som inte är rimligt för en förening av deras storlek, konstaterar Mimmi Scharf. 

Samtidigt skulle lösningar ovan mark få tydliga konsekvenser. 

– Det förändrar hela miljön, både estetiskt och funktionellt.

Flera föreningar på gatan har därför gått ihop för att försöka hitta en gemensam lösning, och Mimmi Scharf understryker att de är i grunden positiva till sopsortering för att öka återvinningsgraden.

– Men det ska ske under rimliga och genomförbara förutsättningar, säger hon.

Bakgrunden till förändringen är ett skärpt producentansvar. Tanken är att företag som tillverkar och säljer förpackningar ska finansiera insamlingen, medan kommunerna ansvarar för att den genomförs.

Men ansvaret har begränsningar. Freja Rylander är producentansvarshandläggare på Naturvårdsverket som ansvarar för implementeringen av de nya reglerna: 

– Producenterna ska stå för insamlingskostnaderna, som kärl och hämtning. Däremot omfattar ansvaret inte invändiga ombyggnationer eller tillbyggnader, säger hon.

Kostnader för att anpassa fastigheten faller därför många gånger på bostadsrättsföreningen, och det är fastighetsägaren som har ansvaret för att komma fram till en fungerande lösning tillsammans med kommunen.

– Om det inte är möjligt att samla in avfall på själva fastigheten, till exempel på grund av fastighetens utformning, ska insamlingen i stället kunna ske från en plats så nära fastigheten som möjligt, upp till 400 meter bort, säger Freja Rylander.

Situationen på Kungsholmen är långt ifrån unik. Enligt Bostadsrätterna handlar problemen i många föreningar om platsbrist och ansvarsfördelning.

– Många fastigheter är svåra att anpassa efter de här kraven. Utrymme saknas helt enkelt, både inne och ute, säger Kenny Fredman, samhällspolitisk chef på Bostadsrätterna.

Han konstaterar att ambitionen var att reformen inte skulle innebära ökade kostnader.

– Det var sagt att det skulle vara kostnadsneutralt. Men vi ser att det i många fall ändå blir en nettokostnad för föreningen.

Hur mycket stöd och ersättning föreningarna får varierar också mellan landets kommuner.

– Myndigheter och beslutsfattare har lätt att glömma bort att bostadsrättsföreningar ofta är små fastighetsägare. Man tänker stora aktörer när man utformar system och information, säger han.

Hans råd till styrelser som ännu inte har en lösning är tydligt:

– Ta kontakt med kommunen så snart som möjligt och börja diskutera. Där måste lösningarna landa.