Från småprat på gården till gemensamt husbygge. Möt grannarna i Uppsala som hittat hem – i huset de byggt och skapat tillsammans.

Det knäpper och sprakar när veden fattar eld och lågorna dansar bakom glaset. Hettan strålar från braskaminen och värmen sprider sig i rummet. Grannarna Martin Wohlin, Ylva Liljeholm och Katja Jahn sjunker ner i soffan framför brasan. Och faktum är att allt började vid elden, på en grillplats för tio år sedan.

– Vi var ett gäng som bodde i samma bostadsrättsförening och gillade varandra. På somrarna sågs vi mycket, grillade ihop och barnen lekte på gården. Men på vintrarna stängde alla in sig och vi träffades knappt. Det var som att alla gick i ide, säger Martin Wohlin.

– Då föddes drömmen om ett gemensamt hus, säger Katja Jahn. Men det är inte lätt att hitta ett hus där privata lägenheter kombineras med stora sociala ytor. Katja Jahn är uppvuxen i Tyskland och där är byggemenskaper vanliga, ett koncept som fortfarande är sällsynt i Sverige. 

– En byggemenskap är en grupp människor som tillsammans planerar, bygger och sedan bor tillsammans, förklarar hon och slår ut med armarna.

För nu står huset klart. Brf Gården i Rosendal i Uppsala rymmer 34 lägenheter och här bor 50 människor. Huset är rakt igenom byggt i trä och husets hjärta är allrummet på entréplan. Här finns pingisbord, ett torn av sällskapsspel och ett påbörjat tusenbitarspussel. Ovanför soffan hänger foton på glada grannar.

– Alla känner varandra och det är så vi vill ha det. Mina vuxna barn bor bredvid oss, säger Martin Wohlin.

– Min syster och hennes man bor i lägenheten över vår, fyller Ylva Liljeholm i.

– Och min mamma som fyller 84 bor granne med mig. På andra sidan bor min exman och min ena son, och min andra son har en liten lägenhet i huset. Det skapar sammanhållning och sammanhang, säger Katja Jahn.

Men vägen hit har varit lång, och bitvis svår. Gruppen har fått avslag på banklån och mötts av skepsis och okunskap.

– Det har varit en lång process och visst undrade vi om vi skulle ro det i land, säger Martin Wohlin.

Men så fick vännerna lite medvind. Av en händelse åkte Uppsala kommun på  studiebesök till Tyskland för att undersöka hur byggemenskaper fungerar i praktiken och ställde sig därefter positiva till projektet. Vännerna fick option på en tomt och bildade en ideell förening och en ekonomisk förening. Därefter anlitade de både projektlots och arkitekt – och var ett steg närmare drömmen om att bo tillsammans.

Det ska vara kul att bo här. Jag trivs väldigt bra. Jag har flyttat för sista gången.

På väggen i köket hänger fotografier och bilder av grusgropar, grävmaskiner och byggnadsställningar som berättar om gruppens resa.

Det första spadtaget togs 2020 och ett år senare flyttade grannarna in i Brf Gården. Nu kan de varje vrå av huset. De har skissat ritningar med arkitekten, funderat kring ljusinsläpp och diskuterat materialval.

– Vår grundvision var att bygga ett miljövänligt hus för gemenskap, och vi lyckades, säger Katja Jahn.

Nu bor bland annat en präst, ett par läkare, sjuksköterskor och kommunikatörer i huset och grannarna hjälper varandra med stort som smått.

– Hundvakt, barnvakt eller blomvakt är inga problem att få, säger Ylva Liljeholm.

– Och det händer alltid något, som drejning, matlag eller yoga, säger Katja Jahn.

– Vi är ett gäng som yogar varje dag och jag har nog aldrig varit lika vältränad som nu, flikar Martin Wohlin in.

Katja Jahns mamma, 84-åriga Marja Jahn, kikar in genom dörren med jackan på. Hon ska strax ut på sin dagliga promenad.

– Boendet passar mig perfekt, säger hon och rättar till ett par tidningar. Ylva Liljeholm ler åt gesten.

– Det är fint att se att alla bryr sig. Jag tror att det beror på att vi skapat huset ur ingenting och känner ett stort gemensamt ansvar. I vintras hade vi till exempel mycket snö på taket och det  engagerade alla, säger hon.

Brf Gården har satsat på guldkanter som bastu, braskamin och trivselgrupper som fixar fester och utflykter.

– Det ska vara kul att bo här. Jag trivs väldigt bra. Jag har flyttat för sista gången – och det var hit, säger Martin Wohlin och lutar sig tillbaka. Elden har falnat, men värmen dröjer sig kvar i rummet – och den tycks spridd över hela huset.