Radhusen på Riksrådsvägen är världsberömda för sin arkitektur och har k-märkts. Med lagändringarna som trädde i kraft vid årsskiftet får de ytterligare skydd. Nu måste renovering av byggnadsdetaljer som har ett kulturhistoriskt värde godkännas av styrelsen.

Vid en första anblick ser de ganska anonyma ut. Radhusen på Riksrådsvägen i Skarpnäck i södra Stockholm är låga och döljs delvis bakom tallar och  buskage. Cyklar, trehjulingar, sopkvastar och någon enstaka kvarglömd pulka står vid ingångarna. Men det här är ett berömt område: byggt 1956, ritat av arkitektparet Leonie och Charles-Edouard Geisendorf. Ett av de främsta exemplen på modernistisk arkitektur i hela Sverige, enligt de som vet. Hela området är kulturminnesmärkt i den högsta, blå, kategorin.

– Tanken var att det skulle kännas som att bo i en villa, samtidigt som den boende hade fördelarna av flerbostadshus. Dessutom skulle det vara nära till tunnelbanan, som drogs ut hit ungefär när husen byggdes. Det var också viktigt att vanliga människor skulle kunna bo här, inte bara rika. Därför var det hyresrätter från början, berättar Charlotte Rydahl, till vardags planarkitekt på Värmdö kommun och boende på Riksrådsvägen sedan 2004.

De som ritade de här husen tänkte igenom det så otroligt väl och alla förändringar som görs riskerar att förstöra det. 

Områdets historia märks – och påtalas – vart man än går. Det som nu är en föreningslokal med pingisbord var en gång områdets egen mjölkbutik. Den var öppen ända till 1972. Dungen med lekplats, bergknallar och trivsamt utspridda leksaker kallas för ”träsket” eftersom det tydligen var ett träsk när området byggdes. En av längorna kallas för ”Amerikalängan” eftersom de är utrustade med en bardisk i köket – på 1950-talet var det exotiskt så det förslog.

Mycket riktigt finns det gott om arkitekter och arkitekturintresserade bland de boende.

– Långt ifrån alla såklart, men det är ganska många arkitekter som bor i området. Som ordförande får jag kontakt med de som flyttar in, och jag skulle säga att i alla fall hälften av dem är intresserade av arkitektur, pratar om Leonie Geisendorf eller har någon kompis farfar som hjälpte till med bygget eller så, säger Oscar Wendelin Berg, som är ordförande i bostadsrättsföreningen.

Den blå kulturminnesmärkningen innebär att de boende inte får förändra något alls av radhusen på utsidan. All exteriör är skyddad. Invändigt kan de boende göra rätt omfattande renoveringar. Allt föreningen kan göra är att hänvisa till de policydokument som upprättats och hoppas att de efterföljs.

– De som ritade de här husen tänkte igenom det så otroligt väl och alla förändringar som görs riskerar att förstöra det. En grundregel är att inte ändra planlösningen. Men sedan finns det detaljer som vi också vill att folk ska behålla. Glasdörrar,  handtag och fönster till exempel, säger Charlotte Rydahl.

Men i och med att ändringarna i bostadsrättslagen träder i kraft vid årsskiftet kommer föreningar att få utökade möjligheter att styra över sådana frågor. Bland annat kommer det bli obligatoriskt att få styrelsens tillstånd för att göra ingrepp i byggnadsdetaljer som har ett kulturhistoriskt värde och att göra förändringar i uppvärmning och ventilation. Sådana detaljer vimlar det av i radhusen på Riksrådsvägen.

– Om det finns möjlighet att säga nej som bostadsrättsförening så är det väl jättebra, säger Charlotte Rydahl.

Vi får hälsa på hos en av de boende, Vladimir Koller, som stolt visar upp köket. Det är i stort sett i originalskick, förutom en del ovanför spisen som är  borttagen.

– Vi gillar det här och vill gärna bevara det. Men skulle det vara något som inte fungerar så ändrar vi det. Vi känner oss inte tvingade att ha allting som det alltid varit, säger han.

Vad tillför det livet att bo i så här arkitektoniskt berömda hus?

– I vardagen så är det väl ingen större skillnad. Däremot tycker vi att det är fantastiska lösningar, det är kul att man lyckades bygga så bra för så länge sedan, säger Vladimir Koller.

Den nya lagen kommer inte att få några omedelbara praktiska konsekvenser, berättar Oscar Wendelin Berg.

– Det vi kan göra är att flytta rekommendationer från policydokument till stadgar. Men det kommer att kräva stämmobeslut, så det är en ganska lång process.

En annan del av den nya lagen handlar om att hyresnämnden får en mer avgörande roll, eftersom en boende kan överklaga ett eventuellt nej från styrelsen och få det prövat. Styrelsen ska också kunna tvinga en boende att flytta om den gjort renoveringar utan lov.

– Där återstår det väl att se hur det blir. Under de tre år jag har suttit i styrelsen har vi inte haft den typen av konflikter i vår förening, säger Oscar 
Wendelin Berg.