Älskade avskydda miljonprogram

Miljonprogrammet fick en tuff start. Knappt hade de första husen byggts klart för inflyttning när funktionalismen oförskyllt ställdes mot det tidiga 1970-talets romantiska ”gröna vågen”. Betonghus med kärnfamiljer i räta linjer ansågs sämre än kollektivboende i gistna stugor i klorofyllen.

De flesta av husen på Drottninghög tog sju dagar att bygga. Foto: Helsingborgs Bild
De flesta av husen på Drottninghög tog sju dagar att bygga. Foto: Helsingborgs Bild

I Helsingborg har bostadsmässan H22 pågått under sommaren 2022. Nybyggda hus med hög standard i hamnområdet har fått många att först tappa hakan för att sedan ta sig för pannan när priserna för det exklusiva läget redovisats. Oj! Ojojoj …

Samtidigt har uttrycken i en annan del av staden låtit mer oh, ah och åh …

I miljonprogramsområdet Drottninghög återskapade H22-folket en lägenhet helt efter 1972 års gängse mode och generella ideal.

Mycket orange. Mycket brunt. Mycket uppskattat.

– Här byggdes det första huset på tjugo dagar. Det andra tog bara sju, säger utställningspedagogen Anja Petersen.

Totalt byggdes 52 bostadshus för 1 200 hushåll. Under tidigt 70-tal såg de flesta hemmen ut som visningsIägenheten, vilket bekräftades av stor igenkänning av besökarna.

Stabila furumöbler, telefonbänk i teak, tygsoffa i brunt och orange. Och ett askfat med snurr. I köksskåpen finns tidstypiska förbrukningsvaror, vällingpulver, bitsocker. I vardagsrummets bokhylla finns finporslin i vitrindelen och ett barskåp med lås. Och lexikon!

En tidsresa vars effekt förstärktes med modern augmented reality-teknik, förstärkt verklighet, för de hugade.

– På radion spelades Östen Warnerbrings ”Som en dröm” (om ett paradis) och på tv:n visades succéserien om skånske vaktmästaren MP Möller, säger Anja Petersen.

Här byggdes det första huset på tjugo dagar. Det andra tog bara sju. 

Men vad gick fel med miljonprogrammet?

– Inget har gått fel. Det är kanske slitet på sina håll, men husen och grundidéerna håller. Åsikten om vad som är det ”rätta” har förändrats men det är förmodligen inget arkitektoniskt problem.

Nu anses höghus som de i hamnen vara höjden av lycka och Drottninghögs uppvuxna gårdar i andra änden på skalan, resonerar Anja Petersen. Men i verkligheten har inget förändrats.

Miljonområdena planerades och byggdes för att personer i alla åldrar skulle bo tryggt och ha nära till allt. Bilfritt och barnvänligt. Gångvägar och gångtunnlar prioriterades. Några få höga hus som skyddade grönområdena och de många fler lägre husen mot dånande trafik från förbifartslederna. Innergårdar med lekplatser och sandlådor som föräldrar kunde ha uppsikt över från köksfönstret och balkongen. De lägre husen gjorde det möjligt att känna alla i sin egen port. Utanför porten fanns cykelställ. Tvättstuga med mangel för alla.

I centrum fanns skolor, bibliotek, butiker, affärer, biograf, torghandel. För dem som bott och fortfarande bor där innebär det gemenskap.

Mycket av miljonprogrammets planering fungerade – och fungerar fortfarande. Området Drottninghög har en så stark grundläggande attraktion och funktionalitet att kommunen räknar med att nybyggda ”egna hem” och bostadsrätter och andra upplåtelseformer  i området kommer att bli en god affär för staden, för området och för människorna som bor där.

– Vi kommer att ta bort några hus och vi kommer att bygga nytt, säger Mikaela Åberg, projektledare för stadsutveckling i Helsingborgs stad.

Att komma utifrån, peka med hela handen och hävda att man vet bättre är en måhända uppenbar fallgrop för utvecklingsprojekt, men likafullt inte ovanlig.

– Det kanske låter lätt men det är det inte. Vi började med att prata länge och grundligt med de som bor i Drottninghög om vad som kan och bör förbättras i området. Det är många viljor så det tar tid, men viktigast för de flesta är ett fokus på gemenskap. Platser där man möts. Odlings- och marknadsplatser, till exempel.

Miljonprogrammets kärnvärden består.

70-talsprylarna alla vill ha i dag

Tavlor med gråtande barn och snurraskkoppar på fot i alla ära men de riktigt dyra grejerna som riskerar att hamna på tippen är annat. Vi lät antikvitetsexperten Kristina Nylin på An Ideal Living göra en släng ej-lista.

  • Bitossikeramik. Italienska Bitossi upptäcktes av svenska köpare under 60- och 70-talen. Det man för 10–15 år sedan hittade på loppis för någon tjuga kan i dag kosta många tusenlappar. En katt gick nyligen för 36 000 kronor.
  • Svenska raka stilrena furumöbler av exempelvis Yngve Ekström går högt nu.
  • Tysk Fat Lava-keramik. Galna färger och former. Inte superdyrt här men en tusing eller två för större vaser är inte ovanligt.
  • Travertin. Möbler och figuriner/skulpturer och inredningsdetaljer och lampor tillverkade i kalkstenstypen travertin är stekhett. Och dyrt.

     

    FAKTA

    Miljonprogrammet

    •  Miljonprogrammet pågick mellan 1965 och 1974.
    • Under åren byggdes 1 005 578 bostäder.
    • Lamellhus med tre våningar var den vanligaste hustypen.
    • En tredjedel av husen var villor och andra småhus.
    • I slutet av programmet ökade andelen hus med fler än fem våningar som ett sätt att hålla ned kostnaderna.
    • På 1970-talet kom kraftig kritik eftersom områdena som skapats med kärnfamiljen i centrum ansågs representera förlegade samhällsideal.
    • Många av de som flyttade in i en nybyggd bostad var glada att äntligen ha fått en bostad efter många år i bostadskö, att slippa trångboddhet och att få en bättre bostadsstandard än vad de haft tidigare.

    Källa: Boverket, Erik Stenberg, forskare vid KTH.

Bli medlem

Testa oss och se vad vi går för. Bli medlem nu så bjuder vi på medlemskapet under hela år 2023 (om föreningen inte har varit medlem tidigare).

Läs mer om medlemskapet