Folkhemsbygge, framtidstro och nya lagar

Bild familjen Mjöberg, Farsta, 1957. Foto: Ronninger, Herman. Svenska Dagbladet, Stockholms stadsmuseum
08 jun 2021 | Efter andra världskrigets ransoneringar och krisår spirade hopp och framtidstro. Men trots att bostadsbyggandet kom i gång rådde bostadsbrist under hela decenniet. Under årtiondet får vi en ny lag för ekonomiska föreningar och även en ny ordförande.

Del 4: Det fjärde decenniet – 1950-talet

Under 1950-talet växte framtidstron. Ransoneringstiden var över och högkonjunktur rådde.  Välfärdsutvecklingen tog fart och i takt med att Sveriges befolkning fick det allt bättre var det också fler som ville ha en egen bostad. Trots att det hade börjat byggas bostäder igen, efter att produktionen under krigsåren stått stilla, präglades hela decenniet av en markant bostadsbrist.

Efter andra världskrigets slut influerades arkitekter och byggherrar av idéer från Storbritannien och USA. Husen hade fortfarande enkla fasader med tegel eller puts, men fick en varmare färgsättning med ljust gulbrunt eller grönt.

Lamellhus med tre våningar var vanligast, men även punkthus på åtta till elva våningar förekom. Dessutom skapades nya, unika husformer, såsom de innovativa stjärnhusen där varje trapphus servade tre lägenheter som ofta hade ljusinsläpp från tre håll. Grannskapsidéerna från 1940-talet utvecklades under decenniet och ett nytt ideal föddes: ABC-staden (Arbete, Bostad, Centrum.)

Ny lag för ekonomiska föreningar

Lagom till att vi skulle fira vårt 30-årsjubileum 1951 klubbades en ny lag för ekonomiska föreningar igenom. För oss innebar den rent praktiskt att våra medlemsföreningar behövde hjälp med att ändra sina stadgar. Några år senare var det dags för ytterligare ny lagstiftning på bostadsrättsområdet. Denna gång gällde det taxeringen – något som låg i vårt och våra medlemsföreningars intresse att bevaka. En schablonmetod infördes för beräkning av inkomst av fastighet med tre procent av taxeringsvärdet. Dessutom bakades fastighetsskatten in i den kommunala inkomstskatten.

Trogen personal

År 1956 avled Bostadsrätternas, dåvarande SBC:s, ordförande Ernst Eriksson. Han hade då suttit på sin post ända sedan 1937. Han efterträddes av den då sedan många år juridiske konsulten Carl von Plomgren. Parallellt med sitt nya uppdrag fortsatte han som juridisk rådgivare till föreningen. Ombudsmannasidan förstärktes också då Hans Engdahl anställdes som biträdande ombudsman. Hjalmar Hedström var efter nära trettio års anställning fortfarande i organisationens tjänst, men började nu närma sig pensionsåldern.

Försäkringsförsäljningen upphör

Sedan 1925 hade vi sålt försäkringar till våra medlemsföreningar för bolaget Samarbete, men 1959 tvingades vi upphöra med det. Anledningen var att försäkringsbolagen kommit överens om att juridiska personer inte längre fick vara försäkringsombud.

Vid 1950-talets slut var 380 bostadsrättsföreningar medlemmar hos oss och det sammanlagda taxeringsvärdet av medlemmarnas fastigheter var 444 miljoner kronor.

Källa: SBC 70 år, tidigare årsredovisningar samt Laila Reppen, Arkitekturhistoria, Nordr.se.

Skriv en kommentar

Mer som detta