Central-Bostadsrättsföreningen i Stockholm har varit medlem i Bostadsrätterna så länge någon kan minnas. Kanske till och med ända sedan starten för 100 år sedan. För att fira jubileet tillsammans med en av organisationens allra äldsta medlemsföreningar packade Bostadsrätternas vd picknickkorgen med kaffe, tårta och handsprit.

Från att bara ha varit några få Stockholmsföreningar som 1921 gick ihop för att köpa billigare kol har Bostadsrätterna i dag nära 9 000 medlemsföreningar. En av de äldst kvarvarande medlemmarna är Central-Bostadsrättsföreningen i Stockholm, Cbis. En försiktigt solig majdag åkte Bostadsrätternas vd Ulrika Blomqvist till Södermalm i Stockholm för att fira jubileet och bjuda föreningen på tårta.

– Det är fantastiskt att vi funnits i hundra år och fortsätter växa. Om det inte vore för corona hade vi såklart velat fira det här ännu större, men vi är glada att vi fick komma till den här fina föreningen, säger Ulrika Blomqvist, vd för Bostadsrätterna.

Vi dukar upp med coronasäkert avstånd under ett av gårdens körsbärsträd och samtalet mellan föreningsmedlemmarna är i gång redan innan tårtan kommit ur kartongen. I föreningen finns det cirka 50 hushåll och en av de nuvarande medlemmarna som bott där längst är Kerstin Rasmusson om flyttade in 1996. Ulrika Blomqvist frågar vad som utmärker Cbis som förening.

– Vi är lite speciella. Flera av de som flyttat härifrån har berättat att det är mycket mer anonymt i deras nya förening och att grannarna inte hejar på varandra. Så är det inte här och jag tror att vår fina innergård som alla måste korsa bidrar till det, säger Kerstin Rasmusson.

Cbis består av flera intilliggande fastigheter som tronar på en klippa över Björns trädgård på centrala Södermalm. Husen byggdes på 1880-talet för mindre bemedlade men kallas på grund av sitt läge för Söders slott. Från entrésidan känns skalan dock lite mer intim och detsamma gäller den skyddade innergården vi sitter på. Här brukar det bli samlingar för både studentskivor och glöggmingel, men det senaste året har det av pandemiskäl inte blivit så många träffar och det har varit saknat.

När jag flyttade in här hade vi inte bara vind, vi hade fortfarande jordgolv i källaren.

– Vi har haft en del möten via videolänk för våra projekt, men det är inte samma sak, säger Åsa Bergman som bott tillsammans med sin familj i föreningen sedan 2003.

Projekten hon talar om är bland annat en utbyggnad av vindsvåningen som i stället för förråd nu blivit lägenheter.

– När jag flyttade in här hade vi inte bara vind, vi hade fortfarande jordgolv i källaren och jag hade en huggkubbe där nere för att hugga ved till kakelugnen, säger Kerstin Rasmusson.

Fram till 2009 eldades det flitigt i kåken, för innan dess fanns det varken centralvärme eller varmvatten i fastigheten.

– Alla hade sin egen varmvattenberedare och värmde lägenheterna med elelement, säger Åsa Bergman.

Samtalet rör sig ledigt och snart pratas det om gårdens likbod. Där förvarades de döda på vintern medan tjälen var i marken och det inte gick att gräva gravar.

– Jag vet inte hur många som kunde ligga där eller hur länge den var i bruk, men säkert i 50–60 år i alla fall, säger Roger Brolén som är född och uppvuxen på Södermalm.

När han flyttade in 2006 var fastigheten ganska sliten, men hade i stället, som han uttrycker det, ”en härlig mystik”.

– Mycket var i ett bedrövligt skick och vissa renoveringar var jag med och initierade, men jag gillar det lite sneda och vinda och det var lite mer av det förr om man säger så, säger han.

År 2011 gick föreningen från en bostadsförening till en bostadsrättsförening. Det var ett omfattande arbete, bland annat skrevs stadgarna om. Men enligt de tårtätande medlemmarna var det värt mödan.

– Det är mycket bättre att vara en äkta förening, tydligare regelverk och mindre krångel med banken, säger Anna Sandefeldt som är vice ordföranden i styrelsen.

I takt med att världen blivit alltmer komplex har Bostadsrätternas uppgift som juridiskt stöd blivit allt viktigare.

– Vi ser att behovet av professionellt stöd bara ökar. Styrelserna ställs dagligen inför frågor i stort och smått, samtidigt som föreningsvanan minskar. Men vi hör ju ofta bara av föreningar där det finns problem och därför är det så roligt att som i dag komma ut och träffa föreningar där allt funkar bra, säger Ulrika Blomqvist.

För medlemsföreningen Cbis känns det bra att ha tryggheten att kunna vända sig till erfarna rådgivare, men enligt Roger Brolén finns det även en annan viktig roll att spela för Bostadsrätterna.

– För dem som ska in på bostadsmarknaden är dagens situation en katastrof. Så det är en jätteuppgift som ligger på organisationer som Bostadsrätterna att försöka hjälpa politikerna att hitta en lösning på.