Från livsviktigt för livsmedelsförsörjningen till öde och rivningshotat – och sedan räddat. Numera inrymmer spannmålsmagasinet i Eslöv en bostadsrättsförening med stor gemenskap och unika etagelägenheter med panoramautsikt över den skånska slätten.

I många år var det gamla spannmålsmagasinet i Eslöv rivningshotat, men i mitten av 00-talet togs det beslut om att omvandla byggnaden till bostadsrätter. År 2008 stod huset klart. Lasse Byfors och Alice Öström har båda bott i den lite annorlunda bostadsrättsföreningen sedan dess.

– När jag flyttade in här var det vanligt att det rasade spannmål längs bjälkarna, minns Lasse Byfors och skrattar.

– Ja, det kunde ligga spannmål i små högar och ibland trillade det ner vetekorn och blästergrus, instämmer Alice Öström.

Det gamla lagerhuset byggdes redan under första världskriget och stod färdigt 1918. Kriget i Europa påverkade förhållandena i Sverige, inte minst livsmedelsförsörjningen som ledde till att det rådde hungersnöd i landet. I syfte att förhindra framtida hungersnöd byggdes nio statliga lagerhus på nio orter mellan åren 1917 och 1919. Lagerhusen utgick från en ritning av Carl Forssell och fick en yttre utformning av stjärnarkitekten Gunnar Asplund. Ursprungsplanen var att de skulle byggas i betong, men tiden visade sig vara knapp och det bestämdes därför att de skulle byggas i trä med virke som sannolikt kom från Norrland.

I dag finns bara tre av lagerhusen kvar. Det i Eslöv, som är det enda som byggts om till bostäder, stod från 1970 övergivet och befann sig under rivningshot. År 1984 sålde Svenska lagerhus AB byggnaden till kommunen som i sin tur, 2006, sålde fastigheten vidare till en fastighetsutvecklare. Följande år byggde firman om spannmålsmagasinet till bostäder och när det stod klart var det med 31 meters höjd och tio våningar Sveriges högsta bostadshus i trä. En av de första som köpte lägenhet och flyttade in i Lagerhuset var Leif Andersson och hans familj.

– Efter att ha bott i hus i 20 år sökte vi något annat, berättar Leif Andersson, som är ordförande i bostadsrättsföreningen sedan två år tillbaka.

– Plötsligt dök den här lägenheten upp. Den är väldigt speciell och hade alla attribut vi ville ha, så vi slog till väldigt snabbt, säger han.

Han berättar att de älskar lägenheten och trivs jättebra trots att det alltid är lite av en omställning att flytta från hus.

– Samtidigt är här så bra ljudisolering så att det känns som att man är i sitt eget hus. Dessutom bor vi på 170 kvadratmeter – fem kvadratmeter mer än det vi hade i huset.

När jag flyttade in här var det vanligt att det rasade spannmål längs bjälkarna.

Alice Öström som ursprungligen kommer från Eslöv hade bott i Gävle i många år när hon bestämde sig för att flytta hem igen. När en lägenhet i Brf Lagerhuset låg ute till försäljning slog hon till. Men det fanns ett problem.

– Jag hade aldrig sett lägenheten fysiskt utan köpte den på distans. ”Tänk om jag inte gillar den” minns jag att jag tänkte, men så fort jag såg lägenheten blev jag helförälskad, säger hon.

Särskilt mycket tycker hon om trästommarna från 1918.

– Det gör att byggnaden får så mycket personlighet, säger Alice Öström som jobbar som fixare i föreningen och ser till att allting funkar som det ska i byggnaden.

Lagerhuset är fräscht och modernt och det mesta är nytt. Parkettgolven, de stora fönstren, balkongerna, hissarna och takvåningslägenheterna ger en känsla av exklusivitet och harmoni.

Att det är en bostadsrätt med historiska anor, skapar också förutsättningar för stor gemenskap bland dem som bor här. Många av de boende är äldre och har utflugna barn, men ingen behöver känna sig ensam.

– Alla stannar och pratar med alla. Och ska man åka i väg kan man ringa på hos grannen och säga till så att de vet, säger Lasse Byfors.

I föreningens trädgård har äpplena växt sig stora. Alice Öström plockar några med en fruktplockare. Hon ger ett äpple till Lasse Byfors och berättar att vissa av sorterna kommer från tiden då huset byggdes.

– Nu väntar vi på att de ska sortbestämmas, berättar hon och fortsätter:

– Jag har bott på andra platser längre än jag har bott här. Men här är jag hemma och jag vill aldrig flytta härifrån, säger Alice Öström.