När en förening ska bildas så måste man göra en sk ekonomisk plan - en form av VDN-märkning av den blivande föreningen så att de blivande medlemmarna får en uppfattning om hur föreningen är tänkt att fungera när den väl kommer till stånd - köparna ska veta vad de köper. I den ingår naturligtvis också en teknisk beskrivning av det hus man förväntas köpa och vilket näraliggande behov av tekniska åtgärder som behöver göras och dessa åtgärders inverkan på ekonomin för de kommande fem åren. Alltså en "lightversion" av en underhållsplan, men mycket mer översiktlig,

Föreningen som bildas behöver också stadgar, och ett lagkrav på stadgarna är att i dessa ska anges grunden för hur huset ska underhållas i framtiden. Detta krav har tolkats på lite olika sätt, men i alla stadgar finns olika skrivningar om detta - normalt i form av att man ska göra avsättningar i föreningens årsredovisning för underhållet.

Även om man tycker att det är tämligen självklart att alla föreningar ska underhålla sina hus - det är ju föreningens ofta enda och viktigaste tillgång, så har lagstiftarna fört in detta stadgekrav.

Som vanligaste alternativ i dessa stadegeskrivningar är att man fört in ett krav på att avsättningar ska göras med en procentsats, t ex 0,3% eller 0,6% av husets anskaffningsvärde eller taxeringsvärde eller bokfört värde, eller ....

Många föreningar har då tyckt, och bostadsrättsföreningarnas organnisationer föreslår att man samtidigt skriver in ett alternativ till procentangivelserna (som upplevs som trubbiga och svåra att motivera) nämligen att "avsättningarna ska alternativt ske enligt föreningens underhållsplan".

Bilden av kraven på underhållsavsättningar/planer är alltså mycket splittrad, och tyvärr tror jag inte det går att dra några slutsatser genom att indela föreningarna i grupper av detta slag - men det blir intressant att ta del av ert resultat likväl.

Mats