”Jag hoppas regeringen stoppar förslaget”

Bild Ulrika Blomqvist
13 nov 2017 | Finansinspektionen föreslår ytterligare utökning av det tvingande amorteringskravet. - Ett skärpt amorteringskrav drabbar inte bara dem som vill in på bostadsmarknaden, det påverkar även människor som får en förändrad livssituation: par som skiljer sig, pensionärer som vill flytta och företagare som använder bostaden som säkerhet, säger Bostadsrätternas vd Ulrika Blomqvist.

– Vi beklagar att Finansinspektionen går vidare med detta förslag som så många remissinstanser avrått från. Ett skärpt amorteringskrav drabbar inte bara dem som vill in på bostadsmarknaden, det påverkar även människor som får en förändrad livssituation: par som skiljer sig, pensionärer som vill flytta och företagare som använder bostaden som säkerhet, säger Bostadsrätternas vd Ulrika Blomqvist.

– Det är i grunden bra att amortera, men detta generella krav kommer att förändra bokalkylen för många. Till exempel kan en sjuksköterska komma att lägga halva sin inkomst på bostaden, och det redan innan räntorna går upp. Det jag saknar svar på är hur människor ska kunna skaffa sig en bostad framöver och där har politiken ett viktigt ansvar. Jag hoppas att regeringen stoppar förslaget, säger Ulrika Blomqvist.

 

Här följer Bostadsrätternas remissvar till Finansinspektionen:

Finansinspektionen fortsätter med förslag på ytterligare amorteringskrav på bostadslån. Hushåll som lånar mer än 4,5 gånger bruttoinkomsten ska amortera minst en procent av skulderna utöver nuvarande amorteringskrav. Hushållen med störst skulder i förhållande till inkomst och bostadens värde ska således tvingas amortera minst tre procent efter denna skärpning.

Motivet för detta förslag, liksom de tidigare bolånetaket, de höjda kapitalkraven för bolån, amorteringsföreskrifterna med krav på 1 procent respektive 2 procents amortering av bolånen har alla motiverats med ”risker för finansiell instabilitet” – hushåll med låga marginaler förväntas tvingas minska sin konsumtion mer än hushåll med bättre marginaler vid makroekonomiska kriser. Erfarenheter från USA, Danmark och Storbritannien styrker detta. I Storbritannien bedöms hushåll med stora skulder ha förstärkt konsumtionsfallet med 2 procent vid senaste fastighetskrisen.

Bostadsrätternas bedömning är att dessa remitterade åtgärder i sig gör väsentligt större makroekonomisk skada – både momentant och på längre sikt än de positiva stabilitetseffekter som de förväntas uppnå. Bostadsmarknaden – som idag drabbats av större obalanser, det vill säga bostadsbrist, än någonsin förr i modern tid – kommer att fungera sämre med de föreslagna åtgärderna än utan.

Det kan också konstateras att detta förslag konfirmerar att våra och många andras skeptiska inställning till de tidigare beslutade åtgärderna på bolånemarknaden visat sig korrekta – de ger inte avsedd effekt. Vår mening är att inte heller detta förslag når de avsedda målen.

Bostadsmarknaden och arbetsmarknaden, och företagsamheten behöver riskvilligt kapital för att skapa nya lägenheter och jobb. De föreslagna amorteringskostnaderna kommer att försvåra bostadsbristen och arbetsmarknadens behov av en rörlig arbetskraft.

Finansinspektionen bortser i sin analys från att prisutvecklingen på bostäder är en logisk följd av bostadsbrist, eskalerande markpriser och låga räntenivåer. Byggandet av nya hus försvåras eftersom lägenheterna blir dyrare och tillgängliga för färre. Förslaget kommer att få störst negativ effekt i de områden av landet där bostadsbrisen är som störst och efterfrågan på arbetskraft också är störst. Nyföretagande finansieras i hög grad av krediter där det egna boendet lämnas som säkerhet – dessa krediter blir nu i många fall dubbelt så dyra som tidigare. Därför är risken stor att förslaget får en negativ påverkan på möjlighet till näringslivsutveckling. Ännu en risk är att lån kan läggas hos bostadsrättsföreningar i stället för hos bostadsrättsinnehavarna, eller att bostadsköpare tar dyra blancolån istället för bolån.

Genom att införa ytterligare bedömningsgrunder vid låneprövningen – hushållens bruttoinkomster – uppstår många otydligheter och gränsdragningsproblem vid kreditgivningen och krav på amortering. Hushållen kan bestå av både två, tre eller flera personer vars bruttoinkomster förändras över tiden – och inkomsterna kan komma från olika källor. Ska amorteringskraven följa netto, brutto, eller kanske inte alls dessa förändringar?   

Inte minst gäller dessa problem den idag allt vanligare formen av förstagångsköp av bostadsrätter där ungdomar tar hjälp av föräldrar och familj för gemensamma lån.

Vi menar att förslagen på intet sätt löser bostadsmarknadens problem.

Konsekvensen blir snarare att hushållens marginaler krymper, vilket i sin tur leder till att den tillväxtgenererande konsumtionen dämpas och de problem som uppstår vid en finansiell kris accentueras.

Vi har tidigare pekat på några konkreta räkneexempel som visar hur rörlighet, ansvarstagande och företagande försvåras av Finansinspektionen.  

  1. Pensionären och änkan Elsa vill flytta till en lägenhet i Stockholm från en villa i Sundsvall för att komma närmare barn och barnbarn. Elsas årsinkomst är 240 000 kr. Försäljningen av villan räcker inte utan det krävs ett nytt bolån på 1,8 miljoner. Lägenhetens marknadsvärde är 4,3 miljoner kronor. Det ger en belåningsgrad på 42 procent och en skuldkvot på 7,5 gånger årsinkomsten. Elsa kommer att krävas på en utgift om 18 000 kronor per år utöver normal räntekostnad då hon tvingas amortera en procent.
  1. Nyskilda föräldern Anders väljer att bo kvar i radhuset utanför Göteborg tills barnen har gått färdigt i skolan. Anders årsinkomst är 570 000 kr. Efter skilsmässan växer bolånet från 2,1 miljoner till 3,3. Radhuset har ett marknadsvärde på 4,3, vilket ger en skuldkvot på 5,8 gånger årsinkomsten och en belåningsgrad på 77 procent. Anders kommer att tvingas att amortera tre procent per år, vilket innebär en årlig utgift om 99 000 kronor utöver räntan.
  1. Företagaren Linda i Skåne investerar ett större belopp i sin affärsrörelse. Lindas årsinkomst är 600 000 kronor. Med en villa vars marknadsvärde är fem miljoner ökar hon bolånet från 1,25 miljoner till 4,25. Det ger en belåningsgrad på 85 procent och en skuldkvot på 7,1 gånger årsinkomsten. Med en amorteringstakt på tre procent per år får Linda en utgift på 153 000 kronor per år utöver driftskostnaden.

Elsa, Anders och Linda är inga spekulanter som utnyttjar de låga räntorna och den akuta bostadsbristen. Tvärtom är det förändrade livssituationer och yrkesmässiga ambitioner som påverkar nivån på deras bolån. De kommer att privat få betala för de brister som finns i dagens bostadsmarknad.

Skärpta amorteringskrav enligt Finansinspektionens modell gör varken att byggtakten kommer i fas med befolkningstillväxten, eller att rörligheten i befintligt bestånd förbättras. Det är också mycket sannolikt att de problem som en finansiell bostadskris medför kommer att förvärras istället för att lindras. 

Den dag som den finansiella krisen kommer – eller priserna på bostäder kraftigt faller - kommer snabba åtgärder behövas. Dessa, liksom tidigare kreditregleringar kommer då att vara effektiva hinder för en snabb återhämtning. Vi avstyrker således de föreslagna ändringarna.

Skriv en kommentar

Mer som detta