Bostadsrättsföreningen är bankens bästa kund

08 maj 2012 | En garanterad återbetalningsförmåga gör bostadsrättsföreningar till bankernas drömkund. Ändå trilskas en del banker i samband med långivningen.

Omgörningen av det svenska finansieringssystemet för bostadsbyggande i början av 1990-talet blev en kalldusch för alla dem som bodde i de nya husen. Under slutet av 1980-talet växte bostadsbyggandet rekordartat. Orsaken var att staten i princip stod för hela byggkostnaden, de som byggde behövde knappt skjuta till några pengar alls. Konsekvensen blev bostadsrätter som inte krävde några insatser, kanske bara några tusenlappar och resten av pengarna kom från bidrag och framför allt billiga lån. Samtidigt var månadsavgifterna höga, och det kunde kosta lika mycket eller mer att bo i bostadsrätt än i hyresrätt.

När bankkrisen inleddes 1990 och räntebidragen skulle minska fick det stora konsekvenser för den svenska ekonomin. Men det var aldrig lånen till bostadsrättsföreningar som var orsak till krisen, utan det var en kris för kommersiella fastigheter. Räntorna steg och låg som högst på 500 procent.

Lånekostnaderna för bostadsrättsföreningar ökade dramatiskt och det krävde höjningar av medlemmarnas månadsavgifter. Med så kraftigt ökade boendekostnader kunde medlemmarna utnyttja möjligheten att lämna tillbaka bostadsrätten till föreningen, det var billigare än att behålla de dyra lägenheterna. Bostadsrättsföreningarna tappade intäkter och många gick i konkurs.

I dag är bilden en helt annan. Räntesubventionerna är avskaffade och bostadsrätter betingar på de flesta platser i landet ett högt värde. Och i dag står medlemmarna för det kapital som krävs genom egna lån. Även om den enskilde bostadsrättshavaren får problem, det vill säga köpte till högsta pris och måste sälja när priset rasar, kommer inte föreningen att drabbas.

Vi kommer med andra ord inte att få se 1990-talet återupprepa sig. I själva verket är bostadsrättsföreningarna de allra mest stabila bankkunderna – banken vet att de alltid kommer att få betalt för sina lån. Därför har föreningar ett starkt utgångsläge i förhandlingar med banken.

En klok styrelse ser alltid till att jämföra lånevillkoren mellan banker och förhandla. Att aktivt arbeta med lånevillkoren är det bästa sättet att ta hand om medlemmarnas ekonomiska intressen. Samtidigt behöver styrelsen ta hänsyn till bindningstider.

Men det finns rapporter om att föreningar får nej från banker när de söker lån. Sannolikt känner då banken inte till vilken god kund en normal förening är. Kanske skyller de på att banken gör förändringar i sin lånestock och därför inte vill ta in fler bostadsrättsföreningar som låntagare.

Skulle föreningen råka ut för detta är det bara att gå vidare till andra banker som kan skilja på en dålig långivare och en som alltid kan betala för sig.

Kommentarer

Ett problem för både banker och föreningar är den kufiska lagstiftningen som gäller om en förening trots allt skulle ställa in betalningarna. Då har de förra bostadsrättsinnehavarna rätt att bo kvar som hyresgäster hos ägaren av konkursboet, dvs. banken. Bruksvärdessystemet för hyressättning gör i sin tur att marknadsvärdet för fastigheten är sämre än annars. Sammantaget medför den här otidsenliga lagstiftningen att föreningarna får svårare att få bästa möjliga lånevillkor. Att vissa banker inte kan förstå det orimliga i att lägenheterna i en förening går från ett marknadsvärde på över 30 000 kr/kvm till 0 (vilket i realiteten är en förutsättning för återlämnade lägenheter och inställda betalningar) säger ju i och för sig en del om kunskapsläget hos dessa banker.

Skriv en kommentar

Mer som detta